Indien är helt galet. Vi har inte haft en lugn stund på över tre veckor. Så här kommer en liten rapport på det roligaste och konstigaste händelserna sedan sist.

Som vanligt har vi vart runt på de olika skolorna och hjälpt till under lektioner och lekt med barnen på deras raster. För det mesta är vi på K.G section och sjunger sånger eller härmar djur med barnen när deras lärare har tröttnat på att undervisa. Men det roligaste var dock när vi fick hålla i deras gympalektion. Hela skolan på 550 elever mellan 2,5-6 år har gympa samtidigt. Det är alltså inte gympalektion i svensk bemärkelse. Här ska alla barnen bara härma lite rörelser som är alldeles för svåra för deras ålder. Därför var det roligt att se alla barnen när vi hade lektionen. För när övningarna blev lättare hade de helt plötsligt rolig under en gympalektion och vågade till och med skratta massor. Och roligt hade vi också. Att se 550 rödrosa barn studsa som popcorn upp och ned är underhållning på hög nivå.

Något som inte var lika roligt var när vi utan förvarning blev danslärarvikarier. Vad gör man med 200st 8 åringar utan någon som helt förberedelse eller musik? Kan lova att jag för första gången var uppriktigt glad över att jag orkade fölfölja mitt projektarbete med titeln Att leda barn i dans. Som tur är lektionerna här i Indien inte mer än 30 minuter så vi överlevde, men svettigt var det kan jag lova.

För två veckor sedan gjorde vi en utflykt tillsammans med vår handledare och mamma, Varsha, till en mycket underlig plats. Vi hamnade på Indien största hästmarknad som hålls utanför Nandurbar en gång om året. Över 1000 hästar var tillsalu och stod uppradade under färgglada tält. Dessutom fanns det ett litet nöjesfält och en stor vanlig marknad. Men den roligaste attraktionen för besökarna var nog de två exotiska svenska tjejerna. Och de är inte diskreta med att visa att de tycker det är fantastiskt att se vita människor. Hela tiden hade vi ett litet lämeltåg av indiska killar efter oss som ropade vårt nya smeknamnam, Foreigner, efter oss. Och om inte det vore nog skulle de dessutom ta massa kort och posa tillsammans med oss. Det var till och med en som sprang efter oss med en filmkamera och följde varje steg vi tog väldigt noga. Roligast var dock de lite blygare som låssades bli inknuffade i en bara för att få känna lite på ens hy eller hår. Tillslut var uppståndelsen så stor runt oss att polisen fick gripa in och skingra folkmassorna… Om själva marknaden finns inte mycket att säga. Allt fanns att köpa och det var enormt mycket folk och massa ljud och lukter. Alltså precis så som Indien är. Men efter att sett detta spektakel inser man att Kungsbacka marknad inte har mycket att komma med…   

Under förra veckan var vi på tre bröllopsmiddagar och jag måste medge att indiska bröllop är något av det sjukaste jag vart med om. Helt plötsligt insåg man att indier inte är ett hopplöst släkte. Allt funkade och var organiserat samtidigt som det var rent och snyggt. Väldigt oväntat.

Middagarna var organiserade nästan som en marknad. Man gick runt på ett inhägnat område och besökte olika matstånd som alla serverade olika delikatesser från alla delar av Indien, och så åt man lite av varje. Så många nya smaker blev det. När man kände sig mätt och belåten gick man och tittade på brudparet en stund. Vilka var i en klass för sig. Efter att sett dem har jag nu ångrat mig. Jag och Elin var inte alls glittriga när vi blev utklädda till hinduiska brudar. Bara lite mer skinande än vanligt…

Det tredje bröllopet vi var på var något alldeles extra. Tror det var någon politikers son här i staden som gifte sig. Därför var det ett hejdundrande pådrag med massa glitter och guld, mat och dryck samt polisbevakning. Men det coolaste av allt, det var 5000 gäster. Ganska mycket folk kan jag lova.

För att passa in bland allt glitter har vi nu använt våra saris för första gången. Vacker blev man men röra sig var omöjligt. Förstår inte varför man gör kjolen så snäv när det är 6 meter tyg man ska har på sig. Men som att alla kvinnorna här klara av att jobba i sari och göra all hushållssysslor är det kanske bara lite övning som behövs från min sida. Nästa försök kommer på jul och sedan nyår och då hoppas jag det går bättre så man inte ser ut som en vandrandepinne igen.

För att få lite riktig julstämning satsade vi järnet under lucia. Det bakades säker 300 pepparkakor i en väldigt lite ugn som tar ca 8 pepparkakor i taget. Kan lova att vi höll på ett tag. Men det var det värt för bra blev det. Även om de inte fick den exakta svenska smaken smakade de utsökt. Det tyckte även indierna som tur var.

På själva luciadagen gjorde vi inget annat än att lussa. Vi började i söndagskolan och sedan kyrkan. Efter mörkrets intrång på kvällen fortsatte vi och gick från hus till hus och sjung och bjöd på pepparkakorna. Det var fler hus än vi trodde så vi håll på i över 3 timmar. När vi äntligen var klara mådde inte halsen så bra längre och lucia sångerna var uttjatade. Men det var uppskattat så då var det värt det.

Vi såg kanske inte så Luciiga ut med allt blått men kronan Elin gjorde var riktigt lyckad. Nästan bättre än en färdig köpt.

Indierna är helt galna i julen. Så de senaste dagarna har vi bara gått runt och kollat på olika julprogram som barnen visat. Programmen har innehållt allt. Dans, sång och drama, allt med någon anknytning till julen. Men det roligaste att studera har vart deras kostymer. Trodde inte det var möjligt att dansa i så mycket glitter och juveler. Alltid lär man sig något nytt.

Om inte alla programmen vore nog har vi dessutom spenderat kvällarna med att följa med ungdomsgruppen runt till alla kyrkmedlemmarnas hus för att sjunga carols och sprida lite julstämning. Även om vi inte förstår ett ord av vad alla sångerna handlar om, eftersom att de är på antingen marathi eller hindi har det vart jätte kul. En kompis har hjälp oss att skriva några av texterna med våra bokstäver så vi har kunnat försöka sjunga med. Ändå har det antagligen inte vart många ord rätt. Så för att inte skämma ut oss allt för mycket och sjunga något jätte dumt har vi istället mest dansat. Men jag vet inte om det vart så mycket bättre egentligen för värre hottentottdans finns nog inte. Och tyvärr tror jag att de antar att detta är den dans som jag vanligtvis dansar och utbildat mig i. Alltså har balett nu fått ett väldigt roligt ansikte Nandurbar. Förlåt ryssland…jag ska göra allt för att ge baletten ett värdigt namn i Indien igen:-)

Vi har upplevt massa mer konstiga och roliga saker sedan sist men nu har jag inte tid att berätta mer, så det får vi spara till en annan gång. Måste fortsätta fira jul här nu och hjälpa till med alla matförberedelserna.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER

ALLA!!!

Ps. Husödlan Kurt har fått vänner. En skalbagge bor nu mera i vår kökslåda, vi har ett getingbo i duschen och ett myrbo bakom duschblandaren. Så även om spöket inte visat sig på länge är vi absolut inte ensamma.