Här om dagen roade vi oss med att räkna vagnarna på ett godståg som passerade medans vi väntade på att kunna gå över spåret. Det tog ett tag och jag som tänk på att bli lokförare i Sverige har nu ändrat mig. Ska jag bli det någon stans ska jag bli det här. Varför köra ”moddeltåg” i Sverige när man kan köra ett lok som drar 60 vagnar. Eller ett passagerare tåg med 18 vagnar. Det enda tråkiga är att de inte kör så fort här. Men de måste ju tänka på alla självmordsbenägna kossor och som jag alltid har sagt: hellre ett långt tåg än ett snabbt.

Svettig kram från Indien!

För er som någon gång känt er lite oroliga för att jag befinner mig i ett främmande och farligt land. Vi är nu riktiga polare med polischefen här i staden. Det är han som har mest makt, så är det någon man ska känna så är det han. I veckan har vi i alla fall träffat honom för tredje gången och han var lika glad som vanligt. Så det finns inget tvivel om att vi inte har lyckats charma honom och fått hans beskydd. Så alla rädda där hemma. Ni kan andas ut nu…